I slutet av februari, närmare bestämt den 24:e, tog en lång och framgångsrik bandykarriär slut. Broberg hade förlorat tredje kvartsfinalen, och ut till omklädningsrummet i SBB Arena i Bollnäs skrinnade “Bandynestorn” Jonas Nygren för sista gången som spelare. Om det var vemodigt för honom? Säkerligen. Men vemodigt var det i alla fall för den stora supporterskara där många följt dennna Nygren från sent 90-tal till dag. Denna text ska inte handla om vemod, den ska istället göra ett tappert försök till att ge Jonas Nygren den hyllning han förtjänar.
Det var inte helt givet att det skulle bli bandy. Jonas spelade både hockey och bandy till 15-årsåldern och var lovande i båda sporterna. Två insatser i TV-pucken hann det bli i hockeyn, men efter den andra valde Jonas att sluta. Beslutet var redan taget, men Örnsköldsviks hockeygymnasium hörde av sig trots att han inte ens sökt. Men Jonas blev kvar i Söderhamn. Beslutet om att lämna hockeyn och satsa på bandyn stod kvar.
Det finns en person som Jonas många gånger återkommer till som en betydelsefull person. Kjell Ljusberg.
– Kjell Ljusberg var tränare då i A-laget och han gav mig chansen tidigt. Därefter blev det naturligt för mig att välja bandyn.
Broberg har tradition av att bandyn sitter i blodet. Fryklund, Dammbro och Wasberg till exempel, där flera generationer spelat i det främsta rummet för Broberg. Så även familjen Nygren, med pappa Göran Nygren som har ett förflutet på 15-20 säsonger i “Gurt”. Men det saknade betydelse för Jonas i valet mellan hockey och bandy.
– Nej, pappa hade inte så jättestor påverkan på mitt val. I det här fallet var det Kjell Ljusberg som fick mig att välja bandyn.
När Jonas Nygren valde bandyn fullt ut 1998 spelade Broberg i division 1 (som då var den näst högsta serien). Jonas fick speltid och förtroende, men inhoppen var på den nivå som var rimligt för en ung junior. Några inhopp gjordes, men oftast var han på avbytarbänken.
Vårvintern 1999 minns de flesta Brobergare. En lång ökenvandring på sju säsonger i div.1 var över. Broberg var tillbaka i allsvenskan! Tyvärr blev den sejouren endast ettårig, men ack så viktig för Jonas Nygren ändå.
– Jag tror det var första året med junioravbytare. Jag och Daniel “Popa” Jonsson fick alternera på den platsen. Jag spelade första delen av säsongen och ”Popa” den andra, med inhopp som en typisk junior. Men när det var klart att Broberg skulle åka ur valde tränare Kjell Ljusberg att spela med både Jonas och “Popa”.
Säsongen därefter var Broberg i div.1. igen, faktiskt den senaste säsongen laget spelade i näst högsta serien. En säsong där Söderhamnslaget var överlägset och tappade väldigt få poäng. Och dessutom den säsong som Jonas blev självskriven på planen, något han varit sedan dess. Och här finns ett starkt minne hos Nygren.
– Gustavsberg borta och det blev klart att vi var tillbaka, det är ett av mina största ögonblick i bandykarriären.
En annan händelse som satt avtryck på Jonas Nygren och kanske får sägas vara en ödesmatch i Brobergs historia är sista omgången i Bandyallsvenskan 2001/2002. Broberg hade haft en tung säsong och inför sista omgången var oddsen emot Broberg. Laget skulle behöva vinna hemma mot Vetlanda (som spelade för en kvalplats till slutspelet, “förkval” som det hette då). Samtidigt behövde Ljusdal (som inte hade något att spela för) ta minst en poäng mot Katrineholm (som krigade om att undvika direktnedflyttning tillsammans med Broberg). Broberg gjorde en stark match inledningsvis hemma mot Vetlanda. Ljusdal ångade på i Katrineholm. Men Katrineholm hämtade upp till 4-4 samtidigt som Vetlanda också kom in i matchen igen i Söderhamn. Ställningen var 5-4 och då presenterade han sig, Jonas Nygren. Ett solomål av sällan skådad kaliber. Och efter den kvällen har Broberg varit ett stabilt elitlag.
– Morsan och farsan har en uppförstorad bild från tidningen på målet. Den kvällen hade vi verkligen marginalerna på vår sida. Om vi leker med tanken att det inte hade gått, hur hade det sett ut då? Vilka hade varit kvar, hade bandyhallen stått där idag. Omöjligt att veta…
Även om Jonas Nygren är mest förknippad med Broberg så har det blivit några inhopp i den blågula dressen i landslagssammang. Jonas tillhör den gyllende bandyårgången 1983 som är en av de bästa (kanske den bästa) som svensk bandy fått fram. Spelare som Daniel Andersson, Johan Esplund, Per Hellmyrs, Jonas Edling, Kalle Spjut, Anders Spinnars och givetvis Jonas Nygren är alla födda 1983. Ett gäng som hade lekstuga i junior-VM med storsegrar mot Finland och Norge, för att sedan kröna med en 5-0-seger mot Ryssland. I en match som var en stor upplevelse.
– Matchen mot Ryssland spelades på en stor arena och det var smockfullt på läktarna. Vi fick ha livvakter och matchen hade 34 000 personer på läktarna. Så mycket folk har jag aldrig spelat för varken före eller efter. Vi var som pop-stjärnor.
Men det finns en mindre trevlig händelse där också, som de som var med kommer att minnas.
– Vi skulle flyga till Moskva med ryskt inrikesflyg. Men planet fick inte att landa så piloten valde en annan flygplats att landa på. Men där var landningsbanan för kort och piloten gjorde väl också en dålig landning, så helt plötsligt låg vi ute i skogen. Vi fick skottas fram och lampor bara flög. Ingen blev skadad, men destomer skärrade.
Jonas Nygren har alltid varit Broberg trogen, men det har såklart inte saknats erbjudanden genom åren. Motala, Sandviken och Västerås nämns som tänkbara klubbadresser för Jonas. Sandviken och Västerås var toppklubbar och rimliga adresser, men Motala kanske var något mer oväntat.
– Min sambo, och nuvarande fru, Sofia, skulle plugga i Linköping. Då var jag ner till Motala och kände mig för lite. Men jag bestämde mig ändå för att stanna i Broberg.
En övergång till Sandviken eller Västerås kanske skulle ha gett Jonas ett SM-guld. Men hjärtat till Broberg var för stort, trivseln i Söderhamn och Broberg var för stor. Men det har funnits en sak som drivit honom.
– Om jag hade flyttat och spelat i ett annat lag. Och Broberg skulle gått till final och vunnit SM-guld. Då skulle jag aldrig ha förlåtit mig själv. Ett guld med Broberg är värt 3-4 ggr mer än ett guld med en annan klubb.
– Men det blev inga större titlar med Broberg, men samtidigt så har jag varit en del i att spela upp Broberg till vad de är idag. Vi har varit många som bidragit till det såklart, men jag har varit med och haft en del i det.
Att spela bandy i Ryssland känns väldigt avlägset i dagens världsläge. Men det fanns en tid för inte så längesedan då många svenska spelare valde Ryssland.
– Jo, jag har haft ett bud från Ryssland en gång. Men det var inte aktuellt då, det var för lite pengar. Man får ju tänka på att man offrar väldigt mycket hemma genom att spela där. Samtidigt har man inkomst från civilt jobb och även samma kostnader hemma att betala även om man är i Ryssland. Så det var aldrig aktuellt.
Jonas och hans fru Sofia fick barn och efter det var det helt givet att karriären skulle avslutas i Broberg. Familjen var rotade i Söderhamn, hade jobb och trivdes bra. Men som bekant finns det ju klubbar på pendlingsavstånd från Söderhamn.
– Bollnäs ringde en gång. Jag sa att “Ni behöver aldrig ringa mer” och fick ett skratt tillbaka.
Många tränare har passerat genom åren och det finns tränare som gjort ett större avtryck på Jonas än andra.
– Kjell Ljusberg såklart, som styrde upp mycket med träning och gjorde både lag och förening mer professionella. Svenne Olsson har jag haft som tränare i många år och det är klart att det varit speciellt med en kompis som tränare. Men Svenne har skött det riktigt bra. Och på senare år är det Björn “Böna” Eriksson som satt avtryck, en tränare jag trivdes mycket bra med.
En annan stor händelse i karriären var en byggnad. Bandyhallen, som efter många års motgångar till slut stod där inför säsongen 2017/2018.
– Jag vågade väl inte tro på det förrän de började gräva. Hallen förlängde säkert min karriär något år, och det är framförallt kvaliteten på träningarna som har förbättrats. Att alltid kunna träna såsom vi bestämt och slippa tänka på vädret.
Men i februari 2023 var karriären över. Efter över 20 säsonger i högsta serien, över 25 totalt, i samma lag. Cirka 800 matcher.
– Jag hade väl lite tankar redan förra säsongen på att sluta, men det kändes inte rätt när jag inte gått ut med det. Nu var jag tydligt denna säsong att det var den sista.
Ett Hällåsen i november i snöblandat regn. En tung försäsong. Allt det är nu historia. Men Jonas har aldrig haft större problem med att motivera sig själv, även om givetvis vissa träningspass varit mindre motiverande än andra.
– Försäsongen kunde ibland vara tung, men jag tog mig igenom det också. Och jag har väl lärt mig hur jag ska träna också, det är klart att man fått tänka lite mer hur man tränar när man blivit äldre också.
Men bandyn kommer han inte att sluta med. Som ledare för ungdomslag i Broberg gör han allt för att säkra framtiden för klubben. Och kanske vi om ett antal år får se Alexander Nygren i A-lagströjan?
Sagt om Jonas Nygren:
Robert Dammbro, mångårig lagkamrat:
22 säsonger fick man äran att kampera ihop med #16. En underbar bandyspelare men en ännu underbarare vän som alltid ställer upp.
Det var helt omöjligt att ta av honom bollen när han kom och vickade och bytte åkriktning (förmodligen inte bara jag som kände så). Jag försökte hänga med i början av karriären men gav upp då ljumskarna tog för mycket stryk.
Nu när man har haft lite tid att fundera över alla ljumskskador jag drabbats av genom åren så beror dem nog till största sannolikhet på Nygrens förbaskade klubbteknik.
Tack min vän och välkommen upp på läktarn efter 26 mäktiga säsonger/ #13
Per Hellmyrs, motspelare och ur den gyllene årgången 1983:
Att Jonas slutar är tråkigt och ett stort tapp för bandyn.
Vi har mött varandra sedan barnsben. Spelat i ungdomslandslag ihop. En stor talang som växte ut till en fantastisk bandyspelare och en ikon i Broberg. Lycka till i framtiden!
Anders “Danko” Jansson, supporterprofil:
Vi var bara små knattar när vi först spelade tillsammans i Brobergs ungdomsbandy. Jonas stack ut väldigt mycket redan då (vilket jag själv inte gjorde) och de flesta andra i laget kände sig nog mest som statister och utfyllnad och ganska glada att få vara med.
Min ”karriär” tog istället ganska snabbt vägen upp på läktaren och vart Jonas karriär tog vägen, det vet vi ju. Jag blev kvar på Brobergsläktaren och Jonas blev kvar i Brobergströjan.
Hela karriären, trots erbjudanden från lag högre upp i hierarkin. Förutom att ha haft förmånen att få följa den elegante, avige och extremt lojale #16 under hela karriären har jag också haft förmånen att ha haft väldigt mycket kul med Jonas som nära vän under uppväxten och ungdomen. Och det ska sägas att förutom att vara en enastående bandyspelare så är denna lirare också en fantastisk person!
Tack för alla dina år och för alla härliga minnen Jonas! Och välkommen upp på läktarsidan!
Svenne Olsson, tidig lagkamrat men framförallt tränare under många år
Det första jag tänker på är ofrånkomligt att runda på nått sätt och det är: ”från start till mål i sin moderklubb”, dvs från skridskokul till ungdomsbandy kryddat med 26 (!) säsonger på elitnivå i A-laget, dessutom har han alltid stått fast vid Hällåsen i regnet trots säkert fina lockrop från topplagen.
Annars är det ju Jonas otroliga teknik att i stort sett kunna dribbla förbi 1 till 7 man som sitter på näthinnan, självklart han hade ett bra skott en bra passningsklubba och blick som han använde mer på ålderns höst.
Men min bild som etsar sig fast och som jag ser framför mig är när Jonas får ett dropp (urvändning) och kommer rättvänd ungefär vid mittlinjen från Brobergs högersida/sarg snett inåt i planen mot ett stillastående och osorterat lag, det var garanti på mål/straff eller utvisning och frislag vid punkten varje gång han fick bollen i rätt ”yta”, dessutom kryddat med artisteri bara dom ”bästa” klarar av, och med dom bästa menar jag dåtidens Muhren/Esplund/Hellmyrs/Daniel Andersson etc….
Vi ska inte jämför då med nu, men Jonas Nygren är definitivt en av klubbens största talanger och artister genom tiderna och jag tror att hans 26 raka säsonger aldrig kommer att slås!
Och tillsist, en videohälsning från Daniel Andersson: