Då var det dags igen. Dags för slutspel. Dags för kvartsfinal! För motståndet står Sandviken och det hela inleds imorgon lördag, på Jernvallen i Sandviken. Och vi ska reda ut lite tankar inför det som väntar.
Senast Broberg var med och lekte när det drog ihop sig var säsongen 16/17. Då blev det respass med 1-3 i mather mot Edsbyn, som senare också vann SM-guldet. Efter detta jämnades gamla Hällåsen med marken och Helsingehus Arena började byggas. Efter det följde den historiska första säsongen inomhus för Brobergs del. Men det var svårt att få till det och slutplaceringen blev utanför topp 8 och missat slutspel. Säsong två inne i Helsingehus arena blev inte roligare den. En skadedrabbad säsong utan dess like och ingen förbättring vad gäller placering. Däremot spel i åttondelsfinal, efter en ändring i slutspelsupplägget. Förlust med uddamålet över två matcher mot Vänersborg och missat slutspel. Igen.
Säsongen 19/20, tredje säsongen med Helsingehus arena som hemmaplan, startade med tre raka förluster och trots en fin försäsong var det många som målade fan på väggen. Men laget tog sig samman och tog därefter fyra raka segrar. Och här står vi nu, inför en kvartsfinal igen, efter att ha slutat på sjätte plats i tabellen och genomfört en väldigt fin säsong. Helsingehus arena har äntligen blivit den hemmaborg man önskade. Hemma har det blivit tio segrar, två förluster och en oavgjord. Den oavgjorda kom mot just Sandviken, som hämtade upp 4-6 till 6-6 i slutminuterna. Samma Sandviken som nu väntar i kvartsfinal. Och vad kan vi vänta oss då egentligen?
Ja, senast vi mötte Sandviken i kvartsfinal var säsongen 14/15. Då blev det tack och hej med 0-3 i matcher. Säsongen innan däremot, 13/14, tror jag de flesta med gulsvarta hjärtan minns med värme i hjärtat, även om det blev respass även då. Vi hade trots allt Sandviken på gaffeln i en femte avgörande match men föll till slut, med flaggan i topp. Detta efter två magiska vändningar i de två hemmamatcherna. Men det är ett annat Sandviken nu. Ett Sandviken som inför säsongen tappade tunga namn och sanerade rejält i sin lönebudget. Man målade inför säsongen upp sig själva som nån form av underdog och märkligt nog verkade många köpa det, utan att ägna en tanke åt vilken trupp som faktiskt fanns kvar på den där laguppställningen. Det visade sig också att Sandviken höll en hög nivå fortfarande. Inte som tidigare, men tillräckligt bra för att sluta på tredjeplats i tabellen. Sandviken är fortfarande Sandviken och spelar fortfarande bandy som Sandviken. Det sitter i väggarna där nere. Det man inte längre har är den spetskompetens man hade tidigare. Man har självklart fortfarande massa spetskompetens men inte på lika många händer och fötter som tidigare. Man har till exempel inte någon klinisk målskytt som vräker in 70-80 mål per säsong, som det känns som att man haft de senaste 15 åren. För tillfället dras också Linus Forslund med en bruten arm och kommer inte till spel. I övrigt är man hela, vad jag vet.
Broberg då? Ja, vad ska man säga. Efter en säsong som har bjudit på många toppar och desto färre dalar, så känns det som att man går in i slutspelet bättre rustade än på länge. Flera spelare har lyft sig till nivåer där de inte varit på ett tag och nyförvärven har varit injektioner på rätt ställen. Som lag betraktat känns Broberg urstarka! Utöver kollektivet finns spetsar som har stuckit ut. Som Martin Söderberg, tvåa i skytteligan. Som Jonas Nygren, som är bättre än, kanske nånsin. Som Vadim Arkhipkin som aldrig slutar åka skridskor. Som Fritiof Hagberg, som hittat en ny nivå i sitt spel. Som Robert Rimgård, som står stadigt bak i försvaret och styr sina trupper. Med flera. Alla har klivit fram är känslan. En annan faktor att man, till skillnad från förra säsongen, hållit sig hyfsat skadefria. Och inför första kvartsfinalen ser det också bra ut. På träningen på fredag eftermiddag var alla med på isen och bör således vara tillgängliga imorgon. Det blir troligen Jonas Pettersson och Tatu Ässämäki som hamnar utanför matchtruppen, precis som i sista seriematchen mot Hammarby.
Om man ska ge sig på att sia om hur kvartsfinalserien slutar, det vet jag inte. Men jag vill nog påstå att SAIK får bära ett litet favoritskap. Det är möjligtvis 60-40 i SAIKS fördel på förhand, framförallt via hemmaplansfördelen. Som väl kanske devalveras en aning med tanke på att man kommer spela matcherna ute på Jernvallen istället för i Göransson arena. Men med bra skrällchans för Broberg är känslan. Vill nog sträcka mig till att säga att det inte ens kanske ska benämnas som skräll om Broberg skulle ta hem det. Lite överraskande ja, men skräll känns som ett lite för starkt ord.
Ur publik synvinkel tror jag dock att det kan vara en fördel att det spelas på Jernvallen. Stämningen kommer att piskas upp ytterligare och det blir sannolikt med ”drag” på läktarna. Brobergssupportrarna kommer göra allt för att bidra till detta, när tre supporterbussar rullar från Söderhamn i morgon eftermiddag. Varav en med spelare från ungdomssektionen som bjuds på gratis supporterresa tack vara BTG i samarbete med sponsorn Industribemanning i Gävleborg AB. En mycket fin gest och ett bra inititiativ!
Är det förresten nån som minns hur det gick senast vi mötte Sandviken på just Jernvallen i december 2016? Ja, just det. Vi vann med 5-2. De bilderna kan vi gärna ta med oss.
Kör hårt nu Broberg!