Broberg inledde en räcka med tuffa matcher på hemmaplan på fredagskvällen mot favorittippade Sandviken. Trots en bra prestation av hemmalaget så blev gästerna för tunga till slut och matchen slutade 2-6.
Kanske kan det tyckas märkligt att jag säger att det var en bra match av hemmalaget när siffrorna 2-6 står på resultattavlan efter 90 minuter. Men prestationen i matchen var fin, det var bara det att Sandviken var som Sandviken kan vara; snudd på övermänskliga. Från början. Jonas Nygren saknades på grund av det som Ola Grönberg refererar till som ”helkroppsskada”. Ljumskproblem ska vara den mer korrekta beskrivningen. Fritiof Hagberg kom in i hans ställe och Joel Edling klev ner och tog hand om högerhalven. I övrigt samma lag som senast.
Matchen startade egentligen med att Broberg gjorde ett tidigt ledningsmål, som helt korrekt dömdes bort för offside. Därefter var det jämnt skägg. Undertecknad upplevde det ganska fartfyllt och intensivt och för den delen underhållande. Dessutom med två klackar (för ovanlighetens skull) som skapade oväsen i Helsingehus Arena. Broberg var välorganiserade i defensiven och höll SAIK utanför sig för det mesta. I den 25:e minuten plockade Jonas Engström ner en lyra från Linus Forslund och kom fri från höger. Linus Pettersson hann dock emellan med en lång klubba och slog undan till hörna precis när Engström skulle avsluta. En ganska dåligt inslagen hörna gjorde att Robert Dammbro fick lösa det med en fösning som ruset snabbt stoppade. Men där dök Linus Forslund upp och knackade in 1-0 mot sina tidigare lagkamrater. Gästerna kvitterade omkring fem minuter senare när Daniel Berlin tog en tur längs vänsterkanten och hittade en väldigt bortglömd Christoffer Edlund som smög upp på bortre stolpen och kunde vinkla in bollen i öppet mål.
Sandviken tog också ledningen med 2-1 på straff, återigen genom Christoffer Edlund. Detta sedan Broberg tappade boll i ett farligt läge och åkte på en omställning som slutade med utvisning och frislag och därefter straff i momentet efter. Broberg var dock på hugget och det dröjde bara ett par minuter innan Adam Wijk svarade för en patenterad körning innan han serverade Fritiof Hagberg till vänster i straffområdet. Hagberg är ingen van målskytt men på målstjuvsmanér hittade han ändå en liten lucka med sitt backhandavslut. Ett väldigt kompetent bandymål. 2-2 efter 40 minuter, vilket stod sig till halvtid. En halvlek där hemmapubliken var nöjda och applåderade sitt lag.
Andra halvlek startade med en högre press från gästerna. Det var nästan konstant tre svarta spelare som störde hemmalaget högt upp i speluppbyggnaden, vilket resulterade i bolltapp flera gånger om. Redan en dryg minut in i halvleken fick SAIK ett friläge efter just en sådan situation. Den gången, som så många andra denna säsong, stod dock Henrik Rehnvall i vägen och parerade med en blixtsnabb reflex. Det dröjde till den 54:e minuten innan gästerna tog ledningen och det var genom ett mönsteranfall som Oscar Stadin avslutade. Efter det var det fortsatt Sandviken för nästan hela entrépengen. Gästerna kom i våg efter våg och gjorde båda 4-2 och 5-2 på hörna. Broberg stod upp bra och kämpade och slet och lyckades ändå mobilisera någon form av desperation med stundtals tryck mot SAIK-målet, utan att skapa några riktigt högoktaniga målchanser. Sandviken kontrollerade matchen och gjorde även 6-2 i slutskedet när Hannes Edlund dunkade in bollen utanför straffområdets västra sida. Ett snyggt mål där jag tyckte att han toppade bollen lite vilket ledde till att bollen fick en båge och dök väldigt mycket. Nåja, i mål gick den och det var enbart av akademisk betydelse.
Sammanfattningsvis vill jag säga att jag tar med mig många positiva bitar från Brobergs insats. Hemmalaget låg rätt i defensiven och hade också 2-2 i halvtid. SAIK ökade trycket ytterligare i andra halvlek och då blev det för jobbigt. Jag vill inte sitta här och ösa beröm över SAIK i onödan, men när dom får igång sin offensiv som de fick i den andra halvleken framförallt, ja, då är det ju inget lag som kan handskas med det. Det tar liksom aldrig slut. Varje anfall mynnar ut i fyra anfall. Urvändningarna går knappt bakåt överhuvudtaget, utan mest i sidled där nya fyller på hela tiden. Det blir till slut för mycket och när Broberg erövrar bollen så blir det oftast alltför snabbt ett försök till avgörande passning offensivt, vilket gör att Sandviken får börja om med sin offensiv. Det blir för tröttande och finns ingen kraft kvar till offensiven när det väl finns chans till det. Men som jag sa i början, jag tycker Broberg gör en bra match, en av de bättre denna säsong. Men det räcker inte den här gången.
Avslutningsvis vill jag påminna om att vi har tre landslagsmän i kommande fyrnationsturnering. Fritiof för Norge, Ilari för Finland och Vadim, som är tillbaka i det ryska landslaget. Välförtjänt, såsom han har presterat efter denna säsong. Det finns en situation från matchen mot SAIK som ni kan studera, ni som har Bandyplay, som visar rätt mycket varför vi uppskattar Vadim så mycket. Exakt 4.20 in i matchen erövrar Vadim bollen vid eget straffområde och sen kopplar han på turbon och drar iväg. Anfallet slutar med mål, som dock blir bortdömt. Men den rock n´roll-bandyn han står för och den arbetskapaciteten han har, ja, självskriven i landslaget i min värld. Fritiof har varit lite in och ut i laget, men han är given i landslaget. Hög arbetskapacitet, bra huvud och bra mustasch. I min bok är det helt självklart. En framtida profil i norsk bandy. Och Ilari är Ilari, där behövs det inte sägas mer.