Himmel eller helvete, precis som det ska vara inför
annandan!
God jul på er! Hoppas att glöggen värmer, att klapparna är hårda och att allmän julro råder ute i stugorna. I årets elitserie kan man dock glömma någon ro, här är det kniven mot strupen med ”måstematcher” i princip varje omgång. Titta bara på vårt tabelläge, sjua efter halva serien med 13 pinnar inspelade. Som Böna konstaterade, ett rätt OK resultat hittills även om vi grämer oss lite över några uddamålsförluster där vi i vissa fall varit värda nån bonuspoäng. Uppåt i tabellen har vi endast två poäng upp till en hägrande fjärdeplats med säkrad kvartsfinal och hemmafördel, vilken grej! Men om vi vrider på huvudet har vi Vetlanda, VSK, Bajen, AIK och Vänersborg flåsandes i nacken med Vänersborg på en mindre hedrande kvalplats, endast 3 ynka poäng bakom. Det skiljer alltså bara 5 poäng mellan topp 4 och kvalplats, har det nånsin varit så jämnt tidigare i bandyn? Läskigt och härligt!
Som nån skrev – vad jämt och spännande det blev direkt när
verkligheten kom ikapp några fler klubbar och man måste rätta munnen efter
matsäcken. Bra.
Hörrni – man måste få passa på att slå sig lite för bröstet
ibland. Ni har väl sett att Martin Söderberg leder hela Elitseriens skytteliga
på 21 strutar?! Mäktigt. Dessutom har vi Jonas Engström på topp tio med sina 12
mål. Och det i ett lag som förra året gjorde totalt 80 mål på 26 matcher. Nu
har vi redan gjort 60 mål på 13 matcher (Bara Villa och Byn har gjort fler!). Hur
kommer det sig då – stolpe in och hysterisk form på Söderberg och Engström? Nej,
i min värld är det frukten av målmedvetet arbete som egentligen startade
sommaren 2018 när jag och Böna satt ner och började klura på vad ett
”grundspel” är för oss. Hur vinner vi fler bandymatcher? Vad behöver vi
förbättra fysiskt och organisationsmässigt runt a-laget? Vilka delar behöver vi
vässa i spelet? Hur spelar topplag som Villa, Byn och SAIK? Hur mycket ska vi
behöva anpassa vårt spel utifrån motståndarna? Vilka spelartyper skulle passa
in i det spelet? Sen kom skadeeländet
förra säsongen. Men nu har vi istället fått jobbat på is sedan April med vårt
nya lag. I grunden vill vi ha ett eget spel med mer & tyngre bollhållning
och en rejäl portion variation. Vi har exempelvis gjort flest mål av alla på
skott utanför straffområdet, 12 stycken just nu. Och jag tror få lag slår oss i
flippspelet där vi har vassa assistläggare på i princip varje mittfälts och
ytterhalvsposition, ex Nygren, Wijk, Linder och Wikman. Vi äger mycket boll och
då är det ofta tillslut bara på kanterna kvar men då skapar vi hörnor, 116 st
för att vara exakt vilket är fjärde bäst i serien på och det har genererat i 13
hörnmål (bara Saik och Vänersborg har gjort fler). Dessutom är vi läskigt vassa
på kontringar, så jag tror inte våra kära motståndare vill ligga under och
behöva jaga sista kvarten!
Som tränare tycker jag däremot att vi släppt in för mkt mål
utifrån våra matchplaner. Men vi kan ändå med oss att det trots allt bara är
SAIK och Villa som släppt till färre avslut mot sig defensivt än Broberg. Så
gnuggar vi på, har rätt intresse för att vara bra defensivt kan vi nog skala av
några mål bakåt också hoppas jag. Sen
har vi släppt in på tok för många hörnor defensivt, nästan var femte hörna, och
det håller inte i längden om vi vill kunna fortsätta titta uppåt i tabellen.
Annars då i bandysverige?
Villa tuffar på precis som väntat, trots skadebekymmer. Provocerande
stabilt nästan.
Byn ser riktigt starka ut! Förutom 10–1 i den hemska
premiären mot oss delade de även ut en riktigt smällkaramell mot Vänersborg
borta i sista omgången innan jul med 0–9. Får Byn tillbaka Hans Andersson
sticker jag ut hakan lite och pekar ut dem som favoriter till guldet. Otroligt
lag när man tittar spelare för spelare på pappret och seriens mest välsmorda
spel och galet skytte. Tunga.
SAIK är bra. Och HUR kunde så många gå på Jocke Forslunds
rökridåer under hösten om hur tufft de kommer få det denna säsong? Titta på
truppen: Joel Othen, Linus Pettersson, Säfström, Henriksen, Berlin, Rasmus
Forslund, Linus Forslund kryddat med unga heta spelare som Albin Arisniemi, David
Broden och Hannes Edlund. Det bara dryper av landslagsspelare, SM-guldrutin och
ett SAIK-grundspel som sitter i väggarna.
Motala! Det är bara att ta av hatten och applådera. Motala
är lite där vi var för 5-6 år sedan då Broberg ständigt underskattades men ändå
nöp kvartsfinalplatsen år efter år med en fruktad backlinje och hatad arena i
Hällåsen med dess gula lysen. Men Mattias
Sjöholm är verkligen den tränare som just nu vaskar fram mest guld ur sitt manskap.
Otroligt bra med tanke på förutsättningarna och hösten skitväder. Sen är det
väl så att även om vädret förstör träningarna i vardagen, har det nog också
varit en fördel för Motala under höstens matcher…? Kan Motala fortsätta på
denna höga nivå? Det verkar ju så. Imponerande.
Även Sirius gnuggar på med energi och ungdomlig entusiasm.
Starkt. Och lika viktiga som bröderna Määtä är för Byn, lika viktiga är tränare
Esa Määtä och äldste sonen Teemu Määtä för de blåsvartrandiga.
Det går ju knappast att ranka lagen efter tabelläget då det
skiljer så får poäng mellan lagen, men visst hade supportrarna i såväl Bajen
som VSK, AIK och Vänersborg hoppats på mer? Halva serien återstår, vilka lyckas
vända på skutan?
Frillesås däremot ser ut att gå ett emot ett klassiskt andra
år där allt inte är lika nytt och roligt längre och motståndarna vet vad som
väntar nere på Sjöaremossen. Ser cementerade ut på sin trettonde plats och får
ställa in sig på kval om inte Åby lyckas med nåt spektakulärt. Ett Åby som går
blytungt, men som oavsett kommer bli många erfarenheter rikare, har lyckats
bygga en hall på 6 månader, har en stor ungdomsverksamhet och kanske seriens
största bankkonto. Framtiden ser ljust ut i Åby oavsett om det blir spel i
elitserien eller allsvenskan nästa säsong.
Förresten, när fick bandysverige moralpanik? ”Det missas 50 röda kort per säsong” säger domarbasen, domarna sitter och granskar och skickar in anmälningar i efterhand på sina egna matcher och Vänersborg åker på avstängning efter avstängning på tacklingar som vi väl ser i nästan varje match? Jag kanske är ”Fryklund-fierad” men har vi verkligen problem med fult spel och mycket skador i bandyn? Hur tror vi att vi ska få till mer känslor om de enda känslorna som verkar vara ok, är att rasa på sociala medier när någon lyckas fånga en smaskig tackling på video? Nej, låt våra domare döma matcherna och göra det så bra dom kan. Missas något brutalt, anmäl som lag/klubb och sen försöker vi hitta en rimlig nivå efter hand. (Ungefär som det var innan alla matcher sänds på Bandyplay)
Förresten, vad fantastiskt det är med hall. Nästan varje
träning i vinter har jag tittat upp i skyn mot regnet eller snöblasket och
tackat vår kära kommun för att man tillslut vågade, satsade och fick till en
succéhall som höll budget, sparar ca 1 miljon om året genom värmeåtervinning
för badhusets uppvärmning och som ger oss dessa otroliga förutsättningar att
bedriva elitbandy.
Och visste ni förresten att anmälan till nästa sommars
bandyskola redan öppnat? I Söderhamn kan man spela bandy året om! Så passa på
att anmäla er till uppföljaren av sommarens succeläger. Läs mer på: https://brobergsoderhamn.se/2019/12/sommarbandyskola-2020/
Eller passa på att boka in en helg för träningsläger med
stor is i Söderhamn i sommar!
Med detta vill jag tacka för mig, önska en god jul och gott nytt år så hoppas jag att vi ses på Helsingehus Arena tillsammans med fler under 2020! Nästa hemmamatch är 3/1 mot Sirius!
//Dennis Wasberg, ass tränare.